Global rättvisa
En proteströrelse har startat mot uranbrytning i hela världen. Därför gör
urinvånare från de kontinenter, som är berörda, en turné genom Europa för att
protestera mot att dessa länder köper uran från urinvånarnas heliga mark. De
besöker Sverige denna vecka. Här ska de berätta om förödelsen i hemländerna, ha
ceremonier till minne av offren vid gruvorna, debattera och även ge en
flöjtkonsert i Stockholm.
Jag frågar mig: Med vilken rätt tar Sverige sitt uran från områden i andra
delar av världen? Med vilken rätt låter man andra producera uran och avfall
som orsakar katastrofala följder på miljö och hälsa? Det är vårt lands
moraliska skyldighet att ta ansvar för de skador vi har orsakat i alla dessa
länder där uran till svensk kärnkraft har brutits. Det tillhör de mänskliga
rättigheterna att få bruka sin mark - inte förbruka den.
Urbefolkningen och mänskliga rättigheter
70 % av världens uranresurser ligger i områden där ursprungsbefolkningar bor -
i Afrika, Asien, Australien, Nord- och Sydamerika. Dessa folk har drabbats hårt
av gruvdriftens negativa följder medan de inte fått några fördelar av gruvans
existens. Exempel på ursprungsbefolkningar som utsatts för strålning och
förgiftat vatten är Kanadas indianer, Australiens aboriginer och Namibias
bushmän.
Än i dag garanteras många av dessa folk inte de rättigheter och det
självbestämmande som nämns i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och
som de själva krävt, till exempel vid Världsrådet för urbefolkningar
konferenser eller vid FN-konferenser i Genève i Schweiz.
ILO-konventionen
Det är en skam att Sverige inte ens har skrivit under ILO-konventionen. Sedan
1989 finns en ILO-konvention som berör urbefolkningar (egentligen ursprungsfolk
och stamfolk) i självstyrande länder. Enligt konventionen skall
ursprungsfolkens äganderätt och besittningsrätt till den mark som de
traditionellt bebor erkännas. Åtgärder skall vidtas för att skydda deras rätt
att nyttja mark som inte uteslutande bebos av dem. Ursprungsfolkens rätt till
naturtillgångar som hör till deras mark skall särskilt skyddas. De skall ha
rätt att delta i användningen, förvaltningen och bevarandet av dessa
tillgångar. Sverige röstade för denna konvention, men har ännu inte
undertecknat den, vilket däremot Norge, Mexiko, Bolivia och Colombia gjort. I
slutet av 1994 skrev också Danmark och Finland under.
Nya uranguvor på gång
Till råga på allt står australiska staten inför beslutet att öpnna en serie nya
urangruvor i Australien, bl a Jabiluka i urinvånarnas land - den första i
raden. Där finns en av de rikaste uranfyndigheterna i världen. Jabiluka ligger
i Kakadu National Park, Australiens mest berömda naturreservat.
Miljöministeriet har gett klartecken till att börja bryta och man väntar på
exportlicens. Det är cyniskt och ett hot mot livet på jorden. Och i detta
spel på liv och död är Sverige delaktigt. De tolv svenska kärnkraftsreaktorerna
slukar totalt ca 1 500 ton natururan per år. Sverige köper idag uran från
Kanada och från gruvorna Olympic Dam och Ranger i Australien samt från
Kazakstan och Uzbekistan där uranet utvinns genom lakning &in situ&, dvs.
malmen behöver inte tas upp utan lakas på plats nere i marken. I Krasnokamensk
i Ryssland bryts uranet i dagbrott. Mängder av vatten förgiftas, människor dör
i cancer och naturen föröds för kommande generationer.
Ranstad
I början av den svenska kärnkraftsepoken producerades uran i stora dagbrott i
Ranstad i Sverige. När det blev uppenbart vilka oerhörda ingrepp på närmiljön
detta skulle innebära så stängdes dessa anläggningar och kärnkraftsindustrin
började importera sitt bränsle från utlandet.
I veckan stannar turnén upp just i Ranstad för att ge nytt liv genom flöjtspel
för framtiden och vörda de liv som finns på och i denna historiska mark.
Det är ett värdigt slut för uranepoken. Låt uranet vila i frid i jordens inre.
Stoppa all införsel av uran till Sverige. Dinosaurierna dog ut när villkoren
för deras existens ändrades, trots att de var störst och starkast. Låt
sammalunda ske med kärnkraften. Dess tid är förbi!
Eva Goës!