Intryck från resan till Guatemala 4-20 sep 2005

Se även Zaidas foton

Med elva timmars försening och övernattning, en timme på Costa Rica, anländer vi två från PAO, Elisabeth Hedlund och jag till Guatemala city. Ingen möter oss. De har inte fått meddelande från Madrid, vilket vi var säkra på. De hade varit så noga på flygplatsen med att skriva ner mobilnummer och allt till våra kontakter i Guatemala. Kanske fungerade inte nätet där Elisabet Brandberg var eller så var det natt, när de ringde, så det blev ingen kommunikation.

Foro Verde alldeles i närheten av INGEP
I alla fall dök Ernesto och Annabella upp och vi slängde oss glatt iväg till INGEP, där vi avvaktade vidare order. De hade verkligen saknat oss, men som Elisabet B sa: är det några som klarar sig så är det ni två. Synd bara att chauffören hade tvingats återvända med tom minibuss till Antigua. Nu inväntade vi att han skulle bli ledig och komma tillbaka. Stackarn. Under tiden hann jag träffa Foro Verde, som jag insåg skulle finnas alldeles i närheten av INGEP. Jag kände igen mig omedelbart, när vi kom körande uppför backarna mot Las Lomas.

Antigua - vacker historisk stad
Denna underbart vackra stad bjöd på varma välkomstkramar både i sig och av David. Sara blev en ny bekantskap. I vårt trötta tillstånd, höll vi på att ramla av trottoaren och bryta benen i mörkret, men Eduardo var en räddande ängel och fångade upp oss galant. Middag intogs på en underbar restaurang i ett kloster. Just då drömde jag emellertid om säng, säng, säng.

Blixten slog ner i Santa Maria de Jesus
Nästa dag gav vi oss på äventyr. Studiebesök och genomgång av politik på guatemalanskt vis serverades. Att behöva 15 000 registrerade för att få ställa upp i val som parti, kommer att utesluta många. Tidigare var det 4 500. På en ort frågade man oss om hjälp med en lekpark. Vi fick förklara att detta var ett ungdomsutbyte inte någon organisation med fickorna fulla med pengar. I nästa kommun, Santa Maria de Jesus, slog blixten ner några meter ifrån oss medan vi åt lunch hos vår värd, som hade berättat om fattigdom och elände. 95% indigenas bor där. De har 12-15 barn i familjen. Barnadödligheten är hög. Det var ett kärt återseende av fd alcalden, borgmästaren, som jag träffade 2003, bror till Antonio Cuma Vicente, som jag också mötte då genom AMSAC.

Bussen fast i lera och modd från ösregnet
På väg från denna tillställning, fastnade minibussen i lera och ösregn i en korsning djupt nere i en sänka. Alla grabbarna hoppade ut och lyckades baxa loss bussen. Dyngsura hoppade de in i bussen igen. Nästa anhalt var en skola med tonårselever, sär David och Sara skulle göra en presentation. Det var en kraftansträngning, som jag beundrar David för. Han lyckades ta fram sina teatertalanger och humor, så han fick igång publiken. En jättebra illustration på vad politik är, där publiken blev delaktiga i förslag till lösningar.

NAHUAL
På kvällen besökte vi Nahual, en stiftelse som jobbar med ursprungsfolk. De har konst-, poesi- och litteraturgrupper. De har även politiska samverkansprojekt och nyttjar radion för att nå ut med sitt budskap. Studier kan bedrivas på distans. De verkade ändå något skumma, men svårt att ta på vad det var. De tillhörde jesuitordern.

Vilodag
Så kom dagen då alla skulle vara lediga och vila. Maria och Torhild kom åkande från bergen. De kvittrade som fåglar av glädje. De hade upplevt mycket välkomnande famnar uppe i bergen, men även blivit bitna - av löss.
Efter en gudomlig guacamole inmundigad på hotellets takterrass med vidunderlig utsikt över Antigua, tackade jag för mig, speciellt David som hade burit hem ingredienserna, betalt och fixat rätten med assistens av vilda damer i det minimala köket.

Södra vägen säkrast
Vi valde den södra vägen till Xela, Quetzaltenango, pga ev vägblockader på den norra - protester mot privatisering av vatten! Efter 3,5 timme anslöt vi till gänget i Xela, Quetzaltenango. Ett nytt gäng med Soledad, Erik, Zaida och Elisabet B, projektansvarig i Guate, samt chaufförerna Carlos och Venicio gav sig ut på jakt efter mat och fotbollsmatch, USA-Guatemala. En lyckad kväll med bra spel av guatemalanerna höjde stämningen åtskilligt.

San Marcos och avlägsna byar bland de vidunderliga bergen
Tidigt nästa morgon stack vi till San Pedro och San Marcos, där vi fiskade upp Christian, som numera bor där med sin familj. Så startade vår resa till Sipacapa. Vi skulle träffa motståndare och förespråkare till gruvbrytning. Det visade sig emellertid att ingen fanns på plats när vi hade hoppat fram i tre timmar på något som skulle kallas väg. Efter letande och ringande, förstod vi att det faktiskt inte fanns några där.

Uppdraget misslyckades i Sipacapa
På min fråga om vilka och hur många som skulle ha mött oss, svarade man, femtio personer. Ingen där, ingen mat och görvarm plaza, gjorde att de flestas mungipor hängde ner. Carmelinda visade mig vägen till den lokala marknaden, där jag hittade några enorma morötter. Systerligt delades de på tre och överräcktes till de nio närvarande. Min morotskaka från Antigua fanns också med i bagaget, så den gick åt som smör i sol.

Vid hemresan ringdes vi upp av en ansvarig, som sa att de fanns i en annan by, men då hade vi rest så länge att vi inte kunde stanna där. Mörkret skulle komma och kanske regnet. Att köra på dessa kostigar i regn utan fyrhjulsdrift, skulle ingen rekommendera. Efter tolv timmars resa var vi tillbaka på hotellet. Vi hade i alla fall sett hisnande vackra vyer! Fast huvudet var totalt sönderskakat och njurarna vet jag inte var de hade hamnat. Piller!

På studiebesök i Coatepeque
Avresa igen. Uppbrott från Xela. Vi kör tidigt för att inte bli försenad av någon vägblockad. Ett härligt ungt gäng tar emot oss och vi guidas på sjukhuset som styrs av bl a av Läkare utan gränser. Ett mycket spartanskt sjukhus, men med mycket engagerade läkare. Den vi träffar är mycket kunnig beträffande HIV/AIDS. Vi får se ett barn som är två timmar gammal. De nyförlösta får stanna ett dygn. Röntgen var en brits och en apparat. Salarna var uppdelade för män och kvinnor.

Mastodont köpcenter
Vi drar vidare till ett tomt köpcenter. Hit skulle alla småhandlare redan ha flyttat, men de vägrade. Köpcentret ligger en bit utanför stan och det kostar att få en plätt där. De som låg bakom konceptet förklarade att man ville ha ordning och reda på alla stånd och trafikkaos inne i stan. Förhandling pågick för att lösa konflikten. Det måste ändå kännas konstigt att flytta från gatan in i det största köpcentrat i Centralamerika. Instängt och ofritt. Bild: varuhus

Aids- och miljödebatt i ett köpcentrum
Efter lunch bar det av till att annat köpcentrum. Där skulle vi ha debatt om HIV-AIDS och miljö. Experter hade inbjudits för att på den nedsänkta arenascenen berätta via power point om aids. Ett gediget program med en stimulerande frågestund följde på detta. Det var våra deltagare, 30-40 personer, i publiken, som var ivriga och frågvisa. Tala om genombrott att i en stor galleria förevisa kondomer, snacka om intima frågor, i ett av katolska kyrkan dominerat land. Föreläsarna underströk vikten av undervisning i skolan i temat.

Lördagsmorgon med guld i mun
Omkring tjugo deltagare kom till Zaidas och Christians taller. De delade upp sitt program i fyra teman. Först skrev de om varför man skulle vara med i ett parti. Sedan gjorde de en gruppövning om hur man startar ett parti. Därefter drog Zaida miljöpartiet som organisation och Christian tog Uppsala som modell om hur en kommun fungerar. Det unga gänget var verkligen med på noterna. Jag gladdes av hjärtat att se deras iver. Våra svenska ungdomar var mycket goda pedagoger. Alla blev delaktiga i frågestunderna. Från början var tjejerna något tysta, men det förbyttes snart i genuint engagemang. En man dominerade tillställningen, men han blev tillrättavisad fint av Christian först och sedan mer bryskt av Ernesto, som sa: Detta ska inte vara en monolog.

Honnörsbord på Lions - ingen höjdare
Vår resa avslutades på Lions med lunch under blixt och dunder och sittande vid ett honnörsbord. Tyvärr, hade de inbjudna miljöorganisationerna fått fel information, så de presenterade projekt som de ville ha finansierade. Det var miljontals kronor till en park för ekoturism och ett projekt för källsortering, där man bl a ville ha två sopbilar, caterpillar och pengar. Att vara utsatt för dessa tiggerier, är mycket påfrestande, genant och olustigt. Vem som informerat dem om att vi skulle kunna bistå med något dylikt, bör kontrolleras. Innan vi lämnas sjunger vi: Å, å, å tjejer!

Kvällsvandring i Totonicapán
Jag avlämnades i Quatro Caminos och det blev en extra omväg för Zaida och Christian, vilket inte uppskattades. Jag förstår dem. De var totalt utpumpade. I ösregnet möttes jag av en pickup och vi anslöt till det forum, som just avslutats i Totonicapán. En underbar tårta med Guatemalas och Sveriges flagga och vackra ord om Maria och Torhild mötte mig i den pyntade lokalen. Vi fick hem några extra tårtbitar till hotellet. Forumet hade inte varit speciellt lyckat innehållsmässigt, enligt våra svenska deltagare.
Juan Antonio tog oss ut på en stadsvandring i kvällsmörkret. Snart öste det ner igen. Han löste det hela genom att inköpa ett stort plastskynke som ca 10 personer traskade under i lervällingen. Vilken syn! Vi skrattade oss fram. Stämningen var det inget fel på.

Underbar miljö för taller
Nästa dag var det på´t igen. Vi drog iväg till en fin plats (presbyteriansk) i Quiché. Alla kom i tid trots tidig lördagmorgon. Kvinnorna satte sig längst fram efter påpekande. Under grupparbetet jobbade alla väldigt aktivt och alla var inkluderade. De kunde sitta ute under solskydd. Hermelinda hade ordnat med fikapaus med bullar och dryck. Det var en effektiv och trivsam taller.

Unga och glada i Huehuetenango
Resan till Huehuetenango hade jag sett fram emot. Hade hört så mycket om vilken bra grupp de var. Jag blev inte besviken. De var på alerten och deras glädje smittade. 24 personer deltog. Det var först gången jag fick se medlemslistan. Maria och Torhild fick bra respons på sin taller. En fin inramning var stället som de hyrt in sig på. Dessutom ingick fika mitt på dagen. Detta saknade många av de andra grupperna. Skillnaden var stor uppe i bergen. Där tänkte man på sådant. M a o kunde Maria och Torhild känna sig lite privilegierade. Där fick jag också höra av de närvarande att det fanns gröna som ville ha kontakt med Foro Verde i Guatemala.

Guatemala city
En hel vecka tillbringade jag i Guatemala City. Inte min preferens! Där hade ungdomarna program på ambassaden och med sex partier; GANA, UNE, Unionistas, men vid det sista kvällsmötet kom endast FRG och URNG - ej ANN.

Jag träffade ForoVerde både med Zaida och med Erik och sedan med Elisabeth Hedlund, som översatte åt mig. Efter årsmötet i november vet vi mera hur det gått med partiet, förhoppningsvis. Tuffare regler, 15 000 registrerade mor 4500 förut, har införts för att räknas som parti. Det kräver att flera går ihop.

Lula - utrotafattigdomen.nu
Det roliga var att i samma sekund som jag satte ner foten på hotellet så ringde det i receptionen och det var till mig.

• Gör dig beredd. Vi hämtar dig om 1,5 timme och du ska till presidentpalatset och träffa president Lula, Brasilien, löd budskapet.

Det blev ett mycket lyckat möte. Vi satt närmast honnörsbordet och Roberto presenterade mig för Lula. Jag passade på att visa upp mitt "vita armband" - utrotafattigdomen.nu . Jag talade om att vi i mp jobbar med Nollsvält. Han blev extra glad och tackade oss i Sverige. Fick inte bara de sedvanliga kyssarna på kinden av honom utan också av Nobels fredspristagarinna Rigoberta Menchu.
Jag deltog även i en konferens med urbefolkningar från Latinamerika. Delegaten från Ecuador ville gärna starta ett grönt parti.

URNG-kongress och Å, å, å, å tjejer
Jag blev inbjuden till vänsterns kongress och när jag anlände bad de mig hålla tal. Det kom direkt på Elisabeth H:s tal. Jag höll det på spanska och betonade kvinnornas roll. Sedan sjöng jag Å, å, å, å tjejer och fick med mig alla 500 delegater, taktfast klappande. Det blev många berömmande ord i dagarna två och de sa att vi slagit an tonen på deras kongress. Positivt!

Syftet med resan
Syftet med resan var att följa ungdomarnas utbyte i de fyra grupperna och 16 kommunerna. Att vara närvarande och följa upplägg av seminarier och studiebesök m.m. på plats samt att diskutera projektets fortskridande med Elisabet Brandberg och i viss mån med INGEP, skulle ge underlag för det fortsatta arbetet med projektet. Detta syfte gällde även ambassadbesöket.

Det aktuella läget i programmet
Programmet har utökats till ca 320 deltagare (tidigare 290). Datauppgifterna var inte helt tillförlitliga, enligt Fernando.

Vi följde de fyra grupperna under 10 dagar, varav de sista var i Guatemala city och en dag var vilodag mitt i programmet. Elisabeth Hedlund och jag delade upp oss efter de första dagarna i Antigua med omnejd.

Till skillnad mot tidigare så hade grupperna aktiverat sig och planerat programmet. Det var ett spännande inslag. Studiebesöken varierade från att se väveri hemma-hos till information med power point på stormarknad om aids/HIV av experter i ämnet.

Talleres
Seminarierna hade samma upplägg i tre grupper, koncentrerade på sexism och jämställdhet. En grupp, Zaida och Christian, hade om hur man startar ett parti inkluderad med praktisk övning. Gemensamt för alla var att de presenterade hur ett partis organisation kan se ut och hur det politiska decentraliserade systemet fungerar i Sverige.

Unga är aktivare och mer jämställda
Aktiviteten var hög. Våra svenska deltagare lyckades engagera och få igång dialoger i sina grupper. En del lät tjejerna framträda medan andra ställde upp en man och en kvinna vid redovisningarna. Det fanns män som tog över helt, men som fick tillrättavisning av seminarieansvariga. Hövligt men bestämt. Värst var det när en kvinna först gått igenom allt och sedan tog en man över och tog allt en gång till men talade tre gånger så länge om samma sak. Då ingrep Ernesto, INGEP, och sa att detta inte var en monolog. Endast en grupp kom ihåg att göra utvärdering efter varje seminarium.

Parti spelar inte så stor roll
Det fanns fortfarande skillnader mellan grupperna i de olika kommunerna, men de var mera aktiva över lag. Fortfarande kom man inte i tid till seminarierna. I en del fall försvann halva tiden. Antalet deltagare varierade beroende på kommun. Likaså varierade gruppkompositionen mellan olika kommuner. I vissa kommuner är det fler äldre. I de grupper som hade unga deltagare var aktiviteten högre.
I en del kommuner är partiförankringen lägre än i andra. Å andra sidan är det många av deltagarna som inte identifierar sig med ett specifikt parti även om de är aktiva i ett parti.

En del tänker byta parti för att de tycker inte att "deras" parti lever upp till sitt rykte. Där har vi en chans, vilket jag betonade för Foro Verde efteråt, när vi träffades. De bör förlägga sina seminarier i dessa kommuner och fånga upp alla intresserade GRÖNA.

Sida / Svenska ambassaden
Eva var med den svenska delegationen på ambassaden och träffade Hans Magnusson från Sida. Allt upprepades om hur viktigt detta projekt var. Samtidigt underströk jag att det pågick flera parallella multipartiprojekt. Elisabet Brandberg inflikade att de andra var mycket glassigare och därför kunde bli mer efterfrågade. Därtill har ambassaden stöttat våra konkurrenter. Givarträngseln stor och utan koordinering!

Svenskarna underströk vikten av att engagera och aktivera gua-deltagarna. De ska lära sig ta egna initiativ inte bjudas på fina konferenser utan anordna enklare konferenslokaler på skolor och delta i planering och upplägg, ett underifrånperspektiv. Vi diskuterade vidare om att göra ett landprojekt av detta.

Sammanfattande kommentarer:

Kommunbesöken
Ungdomarna gjorde ett mycket bra arbete. De som var där andra gången var mycket säkra och tog väl hand om de nya i projektet. Gua-deltagarna hade ansträngt sig för att lägga upp intressanta program. På ett ställe misslyckades man och det berodde väldigt mycket på facilitadoren.

Det var därför intressant att se facilitadorerna i arbete. Det fungerade absolut inte i San Marcos, vilket också påtalades i samtalet med Elisabet. Hon framförde detta till INGEP, men han fick en till chans, visade det sig, pga att han var relativt ny i projektet.

Utbytet till Sverige
Urvalet av deltagare till Sverige skulle göras på samma sätt som tidigare. Denna gång skulle Elisabet dock inte vara lika aktiv som förra gången utan lämna över ett större ansvar till INGEP. De deltagare som utsetts förra gången hade inte varit speciellt aktiva efter resan till Sverige. En hade dessutom blivit motarbetad av sitt parti, en kvinna, vilket togs upp informellt vid ett möte med berört parti. En annan av deltagarna hade helt lagt av och de diskuterade hans fortsatta deltagande.

Genus
Vi tog upp med Fernando att det saknades fortfarande ett genusperspektiv i utbildningen och speciellt bland de anställda på INGEP. Han informerade om att de hade haft ett seminarium om detta med personalen, men visste att denna kritik skulle komma upp igen.

Framtiden
Mer koncentration på fördjupning, genomförande av praktiska politiska exempel och samplanering mellan våra svenska och guatemalanska deltagare i programmet påtalades av de svenska ungdomarna. Delaktighet.
Ett avslutande läger med alla involverade när 3-årsprojektet är klart förslogs av Elisabeth. Fortsättningsvis bör de politiska partierna i Guatemala involveras på ett helt annat sätt (utan att verksamheten koncentreras till Guatemala City). Detta projekt måste komma in i ett partipolitiskt sammanhang. Projektet är lärorikt för alla parter, har positiva utvecklingsmöjligheter och bör fortsätta efter den förväntade förlängningen hösten 2006. Svenska deltagare, som så önskar, bör kunna bli valobservatörer 2007.

Elisabeth Hedlunds tillägg
Det var mycket spännande att delta och se detta PAO-projekt i praktiken. Konceptet att låta de guatemalanska deltagarna arbeta fram och genomföra studiebesök för att de svenska besökarna skulle få en bild av respektive kommun ur olika aspekter var en mycket bra övning. Självklart blev det väldigt olika resultat.

Gruppen i Santa Lucia, Cotzumalguapa, hade ordnat ett besök på traktens största arbetsgivare Ingenio UNIDAD-sockerplantage och elproduktion. Där fick de även se kommunalt initierade förbättringsarbeten, marknad, skola och "folkets hus". Besök på borgmästarens kontor, TV-intervju, samt deltagande i det styrande partiets distriktsmöte .

Unikt möte mellan ungdomar från olika partier Vid besöket i Huehuetenango hade URNG-ungdomarna som deltar i projektet inbjudit andra från kursen till sin partilokal. Det hade inte varit möjligt innan vårt projekt att se ett helt gäng GANA-ungdomar i URNG-lokalen livligt och intresserat diskutera politik.

Per Bylund Andersen - en eldsjäl som stannat kvar
I byn Yalambojoch hade Elisabeth ett möte med Per Bylund Andersen, som driver ett mycket intressant biståndprojekt där sedan 1988.
Han har hjälpt till med uppbyggandet av en by som förstördes under kriget. Här finns skolor, förskolor och massor av kurser för byborna. Arbetet är konkret och betydelsefullt för de kringliggande små byarna.
Per är intresserad av kontakt med "våra" ungdomar och det kan finnas möjlighet att hitta samarbete eller om några vill komma och praktisera eller tillbringa någon tid där. Se www.cnl.nu

URNGs partikongress - exempel på röd-grönt samarbete
Det var glädjande att se några Mayakvinnor som kongressombud. Dessutom var den interna demokratin och genomförandet av denna kongress enastående. Många kongressombud hade färdats på dåliga vägar i skrangliga bussar för att inställa sig på kongressen. Deras logi på natten var för ganska många en golvet i en skola eller annan lokal. Vi var inbjudna till partiledningen och hade också samtal med många internationella kongressgäster.

Foro Verde
Dagen efter var det ForoVerde. Upplevde att både de "röda" och de "gröna" var fascinerade och intresserade av hur samarbete över partigränser fungerar i vårt land och även ser det som en möjlighet i Guatemala inför valet 2007.

Avslutningsvis
Vi framförde vår stora beundran för den utmärkta logistiken under utbytet. Minibussarna som transporterade våra utbytare till sina respektive orter och hur det komplexa schemat fungerat!! Vi föreslog också att kursdeltagarna skulle få i uppgift att göra en presentation av sin resp partigrupp och sas erbjuda sina nyvunna kunskaper till sina respektive partier för att på så sätt skapa en förankring till den politiska verkligheten i Guatemala inför valet 2007 .