Den första Gröna kongressen i Benin 9-12 december 2004

Vi startade med bussen på eftermiddagen den 9 december. Ellinor och jag hade anlänt på natten och gått i säng ca kl 01. Grön Ungdom fanns i bussen och de sjöng så att bussen nästan bågnade. Ja, må du leva lärde de sig på nolltid. Den skulle tas upp på invigningen av kongressen, minsann! Sedan hade de diktat sånger om oss. Ellinor och jag rös av värmen.

Pippi Långstrump och Grön Ungdom
Vi slängde in våra väskor på det enkla hotellrummet i Porto Novo och följde direkt med till konferensstället som var ett kloster. Ungdomarna installerade sig på sina logementen och sedan väntade vi på att Grön Ungdom skulle ta vid, men inget hände. Det saknades fortfarande folk från de avlägsna byarna. Jag och Ellinor började i alla fall att snacka med dem som var där och presenterade Grön Ungdom. Vi lämnade över ett papper översatt på franska. Eftersom klockan var nio på kvällen och ingen ätit sedan förmiddagen, så slutade vi. Dessförinnan delade jag ut reflexer med Pippi Långstrump på. Allmän glädjeyttring, när vi berättade om hennes styrka och att nu skulle även Grön Ungdom i Benin besitta denna styrka! De kommer att lysa och bli självlysande!

Dagen därpå startade vi med registrering och invigning av kongressen. Det drog ut ett par timmar, men nu hade jag ju vanan inne sedan förra året. Ingen stress här inte! Passa på att njuta och umgås så länge det går och du har ork!

Invigning
Värdarna i organisationskommittén hälsar alla 100-150 deltagare välkomna. Det är de Grönas första kongress. Stoltheten lyser om alla. Jag har fått den stora äran att börja tala. Ellinor översätter mitt tal som handlar om att vi Gröna för talan för dem som inte har någon talan och vilken betydelse de har som Grönt parti i Benin. Jag tar upp att Wangari Maathai får fredspriset och att det är ett bevis på att en kvinna kan, Afrika kan och vi Gröna kan! Vi gröna är en enda stor global familj som arbetar för kommande generationer, freden och överlevnaden på jorden.

Det blir olika tal och plötsligt ska jag upp igen och tala om kvinnor och ungdomar. Hur samarbetar de i Sverige? Jag försöker att få dem att förstå att vi alla samarbetar i miljöpartiet, kvinnor, män och ungdomar, och att i Riksdagsgruppen är det ca 60 % kvinnor. Att vi gör gemensamma kampanjer, t ex delar ut broschyrer i samband med filmen "The day after tomorrow".

När vi kommer in på föräldraledighet, (min son är hemma med en 5 månaders baby), trafficking, våld mot kvinnor och berättar om filmen Lilja for ever, utbryter ett enormt engagemang. Den filmen vill de i Benin också se (DVD?) och diskutera i olika sammanhang. Jag visste från ifjol att det var många av kvinnorna som blivit misshandlade hemma och inte fick komma på dessa möten mera, så detta var ett medvetet drag från min sida. Ifjol talade vi endast om detta utanför protokollet.

Ut till byn Gbada
Nästa dag åker vi med de små bussarna till byn Gbada. Vi är så många så bussarna måste gå i skytteltrafik. Ett däck exploderar. Vi väntar i timmar vid vägkanten. Som tur är finns det litet vasstak över huvudet, när solen börjar bränna. Även nu har vi dialog om hur vi ska kunna nå ut i byarna. Kan ungdomarna få vara med i något ungdomsprogram och berätta om sina lokala grupper? Ja, det tror de skulle kunna gå. Att använda radion är det bästa, eftersom t ex analfabetismen bland kvinnor i Benin är 76 % och man talar ett tiotal språk i landet. De Gröna vill starta Radio Woutoutou. De har redan en serietidning som heter det och som är en lektion i miljöförstöring. Mycket imponerande!

Vi kommer så småningom in i byn och vi möts av trummor och dans. Nu ska vi få kaffe som är blandad med mjölk (vilken förvaras varm i kylväskor) samt en pirog. Klockan är halv tolv och vi hämtades klockan sex, så magen knorrar. Direkt därefter börjar grupparbetena. Det är program-, kampanj-, kvinno-, ungdoms- och stadgeutskotten som arbetar. Stolar bärs ut. En del sitter inne i den enkla skolbyggnaden. Några sitter i den närbelägna byn under mangoträden.
Att i denna hetta åstadkomma så mycket, imponerar storligen! Ellinor och jag får vila och gå omkring och känna på stämningarna.

Kulturfestival
Barnen kommer plötsligt med en ruskig förgrundsgestalt iklädd bast och kokosnöt och spelar och sjunger för oss. Vi följer efter dem. Därefter är det fullt ös i byn. En man svingar sig högst upp i en stolpe 8-10 meter upp och gör cirkuskonster. Andra slår saltomortaler och dansar. Vår chaufför inträder på scenen och gör sammalunda, men något närmare markytan. Han klänger i träd och tokar sig. Publiken kiknar av skratt och applåderar.

Kongressbeslut
Den stora beslutsdagen har kommit, söndagen. Än en gång börjar mötet två timmar efter utsatt tid. Jag beundrar deras tålamod och att de kan trycka på startknappen momentant. Nu redovisas alla grupparbeten och stadgarna gås igenom sida upp och sida ner. Alla program och stadgar antas efter diskussion och tillägg. Hälsa, hälsokassor, mikrokrediter nämns alltid först! Sedan kommer miljö och ekologi. Utbildning, valprocedurer, rättigheter/skyldigheter är viktiga byggstenar i den demokratiska utvecklingen.

Det är mest männen som talar, men när det kommer till val av styrelser händer det. Alla går ut och nominerar sina ledamöter. De får 10 minuter på sig. Fyra lokala styrelser i Grön Ungdom och en nationell styrelse för det Gröna partiet väljs. Några förivrar sig och springer ut innan de hört reglerna, så när de kommer in har de valt fyra killar, m a o alla i styrelsen. De möts av burop från andra killar. De beslutar sig för att gå ut i fem minuter och kommer sedan tillbaka. Nu har alla styrelser valt 50 % kvinnor och 50 % män. Det utbryter jubel, stående ovationer och applåder. Stämningen är på topp! Jag gråter av glädje.

Avslutning
Nu ska det tackas till höger och vänster. Grön Ungdom, organisationskommittén, alla nya styrelser ska lyckönskas och jag ger ett symboliskt stöd till dem som höll i kvinnokonventet i fjol i skogen Lama och till årets kongressanordnare i Porto Novo, nämligen en tomte, en vätte till dem var. En kvinna och en man som förenar de Grönas kamp för Moder Jord.

Sista kvällen träffar vi de kvinnor som inte kunnat delta på kongressen. Det är luciadagen och vi sjunger och de tågar efter oss, Ellinor först genom hemmet hos ordförande i kvinnokommittén. Alla, både män och kvinnor, kan nu sjunga: Ja, må du leva och Å,å,å tejer, vi måste höja våra röster för att höras.

• Eva älskar alla, säger de till Ellinor. Ja, för jag känner mig hemma i min stora gröna familj!