Rapport från besök i Sydafrika 16-26 augusti 2002

Här min rapport från Sydafrika. Resan omfattade ett s.k. Colloquium i Kwazulu Natal-provinsen om "Earth Democracy" under tre dagar, därefter besök hos de gröna i Kap-provinsen, deltagande i EU-gröna gruppens tredagarsseminarium i Johannesburg inför FN toppmötet och till sist en eftermiddag i möte med de globala gröna.

Jag kommer att göra en kort, separat rapport inriktade på förslag inför Green Forums fortsatta arbete med de gröna i Afrika.

A. "Earth Democracy" Colloquium

Mötet, som hölls i ett naturreservat i Kwazulu Natal, byggde på personlig inbjudan till ett tjugotal "ledande profiler" inom den internationella miljö- och solidaritetsrörelsen. Arrangörerna var ett par praktiserande miljöjurister från Kap-provinsen med Cormac Cullinan i spetsen (respekterade i Sydafrika och internationellt, så vitt jag kunde utröna) och Gaia Foundation i London, som jag samarbetat med för en del år sedan och som länge haft ett stort internationellt nätverk på NGO-området. Gaia Foundation bidrog också som finansiär.

Temat Earth Democracy riktade sig ursprungligen främst till jurister och hur man genom nationell och internationell lagstiftning bättre ska kunna värna inte bara mänskliga rättigheter, utan också djurs och allt annat levandes rätt.

Jag var dock innan seminariet något skeptisk till mötet pga risken att antingen hamna i mycket övergripande akademiska diskussioner om "alltings rätt" eller snäv juridisk jargong utan politiska perspektiv. Efter en del kontakter med Gaia Foundation på 90-talet hade jag också vissa frågetecken kring hur väl förankrad stiftelsen skulle vara i verkligheten. Arrangörerna hade dock åstadkommit en lyckträff i valet av deltagare och det var det avgörande skälet för mitt eget intresse att delta.

Spännvidden i bakgrund och kompetensnivå hos deltagarna skapade en utomordentligt kreativ grupp. Förutom miljöjuristen Cormac Cullinan, som just plockat sin bok "Wild Law" (som presenterar kolloquiets frågeställningar) från tryckpressarna, deltog ett par andra jurister från Cape Town. Charles Scarlett, som jag träffade för en del år sedan i London, är en mycket handlingsinriktad chef for brittiska Jordens Vänner sedan tio år tillbaka. Vandana Shiva behöver egentligen ingen närmare presentation; hon är aktiv i närdemokratifrågor hemma i Indien och internationell debattör i globaliserings-, demokrati- och vattenfrågor.

Ett energiknippe med breda kunskaper var matematikprofessorn Jacquie McGlade från UK och hon föreföll ha erfarenheter från de flesta yrkesområden. Colin Campbell, intressant nog en vit (!) "traditional healer" som vuxit upp i Botswanas byar, bidrog med många annorlunda perspektiv på både gruppdynamik och natursyn. Journalisten och äventyraren/naturresenären Don Pinnock hade just avslutat en resa i David Livingstones fotspår.

Dessutom fanns här några sydafrikanska naturvetare och miljöaktivister, liksom miljösakkunniga Lynn Jacksson från Fiskerimyndigheten i Cape Town med ett förflutet inom miljörörelsen och som jag också arbetat tillsammans med för en del år sedan. De internationella nätverkarna Liz Hoskin och Ed Posey från Gaia Foundation i London hade breddat sitt kontaktnät betydligt sedan jag träffade dem senast. Wangaari Mataai från Kenya kunde tyvärr inte lämna den pågående valkampanjen där men hade sänt sin jurist Ng #a ng#a Thiongo, som jag fått tillfälle att lära känna under den Gröna afrikanska federationens möte i Dakar i mars i år.

Jag deklarerade från början mina egna förväntningar att mötet skulle mynna ut i konkreta förslag till handling som skulle kunna användas av aktionsinriktade nätverk och organisationer. Det visade sig också snart att temat kunde angripas från alla möjliga perspektiv.

Earth Democracy?

Diskussionen utvecklades från deltagarnas olika erfarenheter, med fokus på en bredare utveckling än den antropocentriska och med tonvikt på mångfald och en utveckling grundad på ansvar för allt levande. Vandana Shiva hade formulerat tio principer som hon menar är grundläggande i "Earth Democracy" och som väl sammanfattar slutsatserna på mötet:

1. Demokrati för allt levande, dvs mänskligheten har ansvar att värna inte bara alla människors utan också alla levande arters rättigheter och välfärd.

2. Alla arter har ett egenvärde. Ingen människa ska alltså kunna ha äganderätt genom patent eller liknande till levande arter, andra människor eller den kunskap som andra kulturer har.

3. Mångfald. Alla människor har ansvar att värna ekologisk och kulturell mångfald, eftersom dessa har ett egenvärde.

4. Rättighet att tillgodose grundläggande behov. Allt levande har rätt till det som är en förutsättning för deras liv, dvs mat och vatten, rena och säkra boplatser liksom rätt till ett tryggt ekologiskt utrymme.

5. Ekonomisk demokrati som värnar ekosystemen och producerar det som behövs för basbehoven.

6. Stark lokal produktion, som en komponent i de nationella och globala ekonomierna. Bara vad som inte kan produceras lokalt blir föremål för handel.

7. Levande demokrati, så långt möjligt förankrad på lokal nivå.

8. Levande kunskap. kunskaper om allt levande måste vara tillgänglig för alla, inte kunna monopoliseras eller bli föremål för patent.

9. Rättigheter balanseras med ansvar

10.Ansvar och medkänsla på global nivå. Samarbete snarare än konkurrens ska vara vägledande för globala kontakter.

Inget av detta är särskilt kontroversiellt för människor som arbetat många år inom miljöorganisationer, solidaritetsrörelser och hjälporganisationer. Ithala-gruppen var också i huvudsak enig kring innehållet i dessa punkter. Värdet låg snarare i att gruppens deltagare med så olika bakgrund såg behovet att koppla samman dessa perspektiv och föra ut det globalt inom nätverkande organisationer.

För mig som deltog i grundandet av miljöpartiet gick tankarna osökt till tiden för drygt tjugo år sedan. Omröstningen om kärnkraft hade 1980 mobiliserat en rad olika grupper och organisationer i samhället: miljö- och naturvårdsgrupper, byalag och aktionsgrupper, kvinnorörelsen, u-landsföreningar och många andra. När dessa uppfattade att det etablerade politiska Sverige (i synnerhet de politiska partierna) i omröstningen hade svikit alla dessa gruppers frågor, upptäckte man att rörelserna och grupperna i en djupare mening delade grundsyn om hur samhället borde se ut. Och det var då miljöpartiet kom till!

Min tolkning är att mötet i Ithala hade en sådan funktion - men i ett internationellt sammanhang - där de många olika deltagarna var förankrade i så många olika internationella, nationella och lokala sammanhang men med en gemensam helhetssyn.

Mötet beslöt inte att skapa någon ny organisation - men att föra ut grundtankarna om Earth Democracy genom lämpliga organisationer vi verkar inom eller har kontakter med. Gruppen började identifiera så kallade "nodes", de vill säga olika centra och personer där kunskap om Earth Democracy finns eller kan byggas upp. Vi gjorde också upp en lista över "carriers", dvs organisationer och personer som kan fungera som bärare och spridare av budskapet. Liz Hoskin och Ed Poskey från Gaia Foundation kommer de närmaste månaderna att kartlägga dessa resurser.

Ithala-Gruppen kommer också att arbeta med själva budskapet, websidan, stärka kommunikationen åt olika håll och fundera över fundraising. Nya möten med Gruppen kommer att planeras i samband med andra större internationella möten, då deltagarna ändå har en anledning att närvara. Ett sådant tillfälle är i februari nästa år i Indien, hos Vandana Shiva.

Ithala-mötet var hela tiden fokuserat och det var faktiskt få tillfälle när det behövdes en diskussionsledare. Trots deltagarnas radikalt olika bakgrund och det ganska stora antalet deltagare där många från början inte kände varandra, var det förvånande hur väl gruppen fungerade, från övergripande diskussioner till att enas om konkreta förslag.

Det ska bli intressant att se fortsättningen!

B. Besök i Cape Town

Environment Monitoring Group, möte med Stephen Law, chef för EMG som är en av de mest ansedda miljögrupperna i Sydafrika.

Då jag för en del år sedan gjorde en konsultstudie för Sida om miljösituationen i Sydafrika, hade jag kontakter med Environment Monitoring Group i Cape Town. Gruppen bildades i början av 90-talet vid tiden för FN:s miljömöte i Rio 1992. Då höll det gamla apartheid-systemet på att luckras upp och ett nytt Sydafrika tog form. Den gamla regimen hade länge negligerat miljöproblemen och informationen om hur allvarliga de var och vad de bestod i var dålig. Stephen betonar därför EMGs viktiga roll som informationskälla till de nya beslutsfattarna och man undvek ofta att själva offentligt ta ställning i miljöpolitiska frågor.

När ANC kom till makten 1994 rekryterades många av dem som arbetade med miljöfrågor till statliga tjänstemän och det utomparlamentariska miljöarbetet kom mera att handla om att delta i processerna att utforma regeringens miljöpolitiska program och politik. EMG försökte vara en "facilitator" i det arbetet, nätverkade och gjorde presentationer för parlamentet och andra underlag.

Under de senaste två åren har denna typ av verksamhet och roll gentemot den sydafrikanska regeringen - som har blivit mera sluten gentemot utomstående - minskat. EMG har därför engagerat sig mera i att spela en liknande roll i ett internationellt sammanhang. EMG har idag en personal på tio-talet personer i ett litet hus i Cape Town.

På min fråga om de centrala miljöproblemen i Sydafrika svarar Stephen Law att kärnfrågan är hur man ska kunna åstadkomma en hållbar utveckling inom en nyliberal ekonomi. Befolkningfrågan kommer att spela en viktig roll under de närmaste åren eftersom behoven av vatten och energi kommer att öka. Just vattenfrågan är central i det torra Sydafrika.

EMG arbetar nu inom lite disparata områden. Man är engagerad i att stödja småbrukare som odlar hälso-te från Roibus-busken i de torra områdena och även exporterar organiskt odlat Roibus-te till Europa. EMG har också under några år erbjudit rådgivning och opinionsbildning om ökenspridning och dam-projekt. EMG verkar i nära kontakt med lokalt förankrade utvecklingsgrupper och samarbetar med EJNF (Environmental Justice Networking Forum), den viktigaste paraplyorganisationen för miljö- och utvecklingsgrupper i Sydafrika. Handeln och dess påverkan på miljön är en annan fråga som EMG tagit fasta på.

Träff med de Gröna i Cape Town. Sedan länge har den sydafrikanska naturvårds- och miljörörelsen haft sin styrka i Kap- provinsen. Kanske är det inte så konstigt. Här finns jordens artrikaste växt- och djurliv bland världens områden med Medelhavsklimat. Men här finns också beslutsfattarna och det sydafrikanska parlamentet. Strax innan FN- toppmötet i Johannesburg var det inte mindre än 400 aktivister som gemensamt reste med tåg från Kap-provinsen, en sträcka som tar två dagar. Mina kontakter med de miljöengagerade i Cape Town pekar också på att "alla känner alla" och ofta är de aktiva i flera olika organisationer och sammanhang.

Jag var intresserad av att träffa de Gröna i Sydafrika, eller det embryo till ett nationellt parti som verkade finnas i den här delen av landet, mot bakgrunden av våra många försök inom Gröna europeiska federationen, Green Forum och Gröna gruppen i EU-parlamentet att få igång ett aktivt samarbete mellan gröna partier i Afrika (jag återkommer till den frågan nedan!).

De Gröna i Cape Town är en ganska nystartad grupp på trettiotalet medlemmar, varav ca 10-12 utgör kärnan och var med på det möte som arrangerades i samband med mitt besök. Det var faktiskt lite bättre än jag trodde efter tidigare kontakter med gröna i Sydafrika, men flera av deltagarna var ganska nya inom partiet. Vi träffades i ett slags allaktivitetshus som de gröna och liknande grupper har i anslutning till ett av sjukhusen i staden.

De Gröna jag träffade stämde inte in på den stereotypa bilden av vita miljöaktivister som ägnar sig åt en politisk "lyxfråga" i ett fattigt land. Visserligen var alla deltagarna på mötet vita, men de var alla politiskt vakna och kopplade mycket tydligt miljön till utvecklingsfrågorna för de fattiga. Ett annat positivt drag var att man mycket tydligt ser behovet av samarbete med fristående miljö- och utvecklingsorganisationer i regionen.

Intresset verkade stort av att bygga kontakter med andra gröna partier t.ex. i Europa. Men ännu finns inte något nationellt grönt parti i Sydafrika, något man säger sig vilja försöka åstadkomma under de närmaste åren. Nästa val äger rum 2004 och då vill Cape Towns gröna börja lokalt. Partimedlemmarna ser dock vissa svårigheter att torgföra sina idéer gentemot väljarna och få dem att se kopplingen mellan miljön och utveckling.

Jag fick goda kontakter med i synnerhet en av drivkrafterna i Cape Town-partiet, Mike Kantey, som sedan också spelade en positiv roll både vid seminariet som den gröna gruppen i EU-parlamentet arrangerade och det globala gröna mötet i Johannesburg.

C. Möten i samband med EU gröna gruppens seminarium i Johannesburg

Detta seminarium hölls på traditionellt sätt med expertis som belyste olika frågor som var aktuella i relation till FN konferensen. Jag tänker inte återge detta seminarium här, utan nämna något av det som hände i anslutning till seminariet.

1. Kontakter mellan Afrika gröna. Redan vid det möte som den afrikanska Gröna federationen ordnade i Dakar, Senegal, i mars i år diskuterades möjligheterna att i Johannesburg dra samman representanter för de gröna partierna över hela Afrika.På olika sätt försökte europeiska och amerikanska Gröna, bland annat i Berlin i maj, att få till stånd ett sådant grönt afrikansk möte men utan resultat. Istället träffades representanter för de Gröna i Mauritius, Sydafrika, Cameron och andra informellt. Dessutom ägnades en betydande tid inom ramen för det globala gröna mötet till partisituationen i Afrika.

Sydafrika. Förutom de gröna i Cape Town finns ett lokalt grönt parti, Eco Peace, i Durban där man har en plats i fullmäktige. Denne representant, Alan Murphy, mötte upp vid EU-gröna gruppens möte. Ett förberedande arbete för ett grönt parti i Johannesburg görs nu också av Annie Sugrue, som är chef för EcoCity Trust, ett initiativ med stöd av staden Johannesburg för att åstadkomma ett bättre, mera miljövänligt liv för de fattiga genom ekonomisk utveckling. Mitt intryck efter samtal med dessa personer är att de nu känner behov av att bygga ett grönt parti nationellt. Den tidigare ledande personligheten hos de gröna i Cape, Judy Sole, som också förekom vid den nationella valkampanjen för några år sedan, verkade inte längre har någon stark position och avfärdades av dem jag träffade som alltför flummig.

Cameroon. Jean Nke Ndih, nuvarande generalsekreterare för den afrikanska Gröna federationen fanns på plats men var synnerligen passiv. Vid en middag då också EU gröna gruppens Afrika- handläggare Tsigerida Walelign och jag själv deltog, var Jean ilsken över att de gröna i Europa och Amerika inte ordnat så att de gröna från Afrika kunnat delta i Johannesburg . Vi påpekade omedelbart allt detta varit vårt mål men att inga partier i Afrika visat något intresse att träffas och diskutera gemensamma möjligheter.

Mauritius. Landets gröne fiskeriminister Silvio Michel, som jag också träffade för ett halvår sedan i Dakar, är nu alltmer inriktad på att inte bara stärka det gröna partiet på gräsrotsnivå i hemlandet utan också på att ta ett större ansvar för kontakter mellan de gröna, aktiva partierna i Afrika. Han planerar att ta kontakt med gröna bland annat på Seyschellerna och Madagaskar. Det här initiativet stöddes också helt klart av Guido van Hecken, biträdande miljöminister i Belgien, som jag hade ett långt samtal med över en lunch.

Under den punkt på det globala gröna mötet som behandlade de afrikanska grönas situation, diskuterades partiernas framtida samarbete och såväl de gröna i Mauritius som Cape Town erbjöd sig att organisera ett afrikanskt grönt möte i början på nästa år. Om förutsättningarna ter sig goda trodde flera av oss att också finansieringen skulle kunna ordnas.

Flera deltagare vid mötet pekade också på att det globala gröna samarbetet haltar om inte de afrikanska gröna har en federation som på ett riktigt sätt representerar partierna i Afrika. Det som överenskommits i Berlin i maj i år om att den Gröna afrikanska federationen skulle ordna bättre representation till tidpunkten för mötet i Johannesburg kom helt på skam: ingenting hade gjorts. I avvaktan på mer afrikanskt grönt samarbete (se ovan!) beslöt därför att de afrikanska gröna partierna i fortsättningen individuellt ska underteckna eventuella gemensamma uttalanden. Det var tämligen klart att ingen vid mötet har några förhoppningar om framtida initiativ från den nuvarande Gröna afrikanska federationen. Istället framstår Sydafrika-Mauritius länken (kanske i samarbete med Green Belt Movement i Kenya, som tyvärr inte vara representerat på mötet) som den bästa möjligheten att åstadkomma det grönt internationellt samarbete i Afrika.

2. Det fortsatta gröna globala samarbetet. Från miljöpartiet hade jag med förslag till en resolution om kopplingen mellan terrorism och fattigdom. Särskilt tyskarna var emot detta men också andra såg problem i att det inte fanns en demokratiskt vald representation vid det globala mötet. Utifrån min erfarenhet att inom EFGP samordna de gröna partierna globalt om klimatfrågan för en del år sedan, framförde jag på mötet att det var märkligt att de gröna partierna vid sitt möte i Johannesburg inte skulle kunna göra något som helst uttalande! Jag påpekade att jag tyckte att formaliseringen av det globala samarbetet snarare tycks ha hämmat våra möjligheter att agera kraftfullt globalt.

Flera deltagare var också av oroliga för detta. Jag drev därför frågan att den globala samordningen måste planera bättre inför större evenemang och se till att de gröna partierna har förberett och sanktionerat uttalanden vid de tillfällena. Min slutsats är att miljöpartiet här måste ligga på och även förbereda material och texter som kan spridas internationellt för att få globalt grönt stöd.

3. Andra intressanta kontakter av olika slag kunde jag knyta under dessa dagar, men rapporten är redan lång och den som är intresserad kan kontakta mig personligen.

Ralph Monö 2002-09-06