Kattastrand den 11 maj

Jag är på språng. På språng till kongressen, som ska bli ett lyft. Jag ser fram emot att träffa mina internationella vänner från Balkan, men är samtidigt orolig för alla dem som inte kan ta sig hit. Hela våren har jag gått omkring som en osalig ande. Jag känner mig så bakbunden. Redan för 10 år sedan började jag engagera mig för kosovoalbanerna. Jag fick en klapp på axeln av utrikesministern, som försökte övertyga mig om att Milosevic inte skulle påbörja något krig för att han ville vara med i Familjen Europa!

Nu har alla mina rädslor besannats. Tyvärr.

Men jag har ett hopp, ett hopp om fred och demokrati. Krig är ingen lösning på problemen. Det behövs konflikt- och fredslösningar. Vi gröna har börjat bygga för fred genom demokratiprojekt på Balkan. Ett nätverk mellan de Gröna i Balkan fungerar sedan 1 år tillbaka, mellan serber, bosnier och albaner. Jag tror att detta embryo kommer att utvecklas och bära frukt. Marie Utter i Green Forum, som bodde i Serbien hos de Gröna under en månad förra sommaren, har lagt en god grund och bevisat i praktiken att miljöpartiets värderingar kan leva i en konfliktfylld miljö.

Kongressen ser jag som ett avstamp på vägen till Grön fred!