Stockholm den 19 maj 1999

Nu sitter jag här kvällen före avresan till Albanien, före resan till krigets offer. Jag är spänd. Vilka bilder kommer att etsa sig fast i mitt inre? Hur kommer jag att klara flygraiderna över huvudet på mig, hur kommer jag att reagera på flyktingarnas situation, hur......?

Idag har Ekot och Studio1 tagit upp hur flyktingarna måste betala mutor till UNHCR:s personal. Jag blir så matt och förbannad. Det är så hänsynslöst. Tänk att utnyttja människor i så stor nöd och i ett sådantunderläge på ett sådant sätt!

Jag har fått läsa ur diakonen Göran T Skoglunds dagbok från den tid han varit i Albanien. Det är skrämmande. Det är så grymt. Min uppgift blir att ta reda på så mycket som möjligt där nere. Jag har kontaktat Kvinna till kvinna och diakonen Göran. Jag hoppas få träffa Women in black, Läkare utan gränser och Flying doctors, komma ut till flyktingslussar samt träffa flyktingar hemma hos albanska familjer. Det konstiga är ju att de fattiga
har råd att dela sin fattigdom - medan de rika inte ens vill ta emot dem!

De Gröna får sätta dagordningen, så att jag förhoppningsvis kommer fram helskinnad. Det blir fem heta dagar. Få se om jag hinner och kan skicka
hem några dagboksanteckningar. Om inte - gör något - be eller meditera för

fred!