Tirana den 24 maj 1999

Nu har jag sovit ett par timmar så jag orkar skriva. Idag har jag varit ut till Agriculture University, ca 1 mil utanför Tirana, och hållit en föreläsning med eftersnack och frågestund. Det var uppskattat både från min och deras sida.

Lärare av högsta rang och elever var närvarande. Efteråt tog vi en tur genom de tre fakulteterna och tittade även på växthus där man i ett av dem utvecklar trädplantor för de områden i Albanien som är svåra att odla på.

På väg hem med den lokala bussen, hoppade jag av vid Sportpalatset - idag genomgångsläger för flyktingarna från Kosova. Jag kom in i den stora sporthallen, där det kryllade av folk. Det var ett enda kaos av människor madrasser i små rutor för varje familj, tätt-tätt inpå varandra. Det ekade outhärdligt för mina öron. Människor hade även lagt madrasser uppe på sittplatserna. Det såg ut som om de skulle kunna ramla ner när som helst.

Vid ingången fanns en avskild zon där kvinnor satt och paketerade ost och bröd. Det var utlämningsstället. Senare berättade flyktingarna att det var det enda som delades ut. Mycket enhanda föda. För övrigt får de någon soppa eller makaroner vid en allmänn utspisning. Då kommer ca 10 000 människor!

Jag tog trappan upp till andra våningen och fick ögonkontakt med en ung kvinna som höll på att sopa. Ja, det vill jag säga att de är mycket noga med att hålla rent och snyggt omkring sig. Jag gick fram till henne och hon började fråga var jag kom ifrån. När hon hörde att jag kom från Sverige, berättde hon att hon bott i Landskrona. Hon hade fött sitt barn, nu fem och ett halvt år, där och nu sökt uppehållstillstånd, men inte hade hon fått det. Hon ansåg att advokaten gjort fel, för hon skulle enligt lagen kunna komma till Sverige eftersom barnet var fött där, så hon har lämnat in en ny ansökan. Jag tror för min del att det är helt och hållet ett politiskt beslut att alla flyktingar ska stanna kvar vid gränsen till Kosova. De får inte lämna landet. Ett EU-beslut! Det är inte klokt. Det borde finnas valmöjligheter!!!

Kvinna till kvinna

Igår träffade jag Karine Mannerfeldt. Hon är här för kvinna till kvinna. Hon har erfarenheter från Kosova och nu har dessa kvinnor flytt bl a till Makedonien. Där har dessa kvinnor startat med hjälp av sina erfarenheter ifrån Kvinna till kvinna i Kosova, m a o vana att jobba med trauman.

I Albanien finns emellertid ingen tradition. Här har hon hittat fyra kvinnoorganisationer så långt. De gör ettimponernande arbete. Sliter dagarna i ända, men är effektiva, målmedvetna, kunniga. När hon frågar dem om de är trötta, så säger de ja, men de kan arbeta mera ändå!

I Independent Forum finns 150 medlemmar enbart i Durres - därtill frivilliga. Hon besökte dem i ett kollektiv som ligger nere vid stranden i ett sommarparadis, där vi var dagen före. Ca 100 flyktingar finns där. 80% av alla flyktingar är kvinnor och barn. I detta kollektiv var 2 föräldralösa, men det finns minst 65 barn till som man känner till i Tirana som är föräldralösa. De bor oftast hos släktingar.

Karines intryck är att det är tonårsflickorna som har det svårast. De måste säras från sina mammor för de återupplever hela tiden mammornas trauma plus sitt eget. Det bhövs aktiviteter.

Precis detta har vi efterlyst när vi besökt familjer. Dessa flyktingar blir ännu mera isolerade. Det måste finnas någon mötesplats där de kan studera engelska, data eller sy mm. Olika kvinnfora hade gjort detta, men upptäckt att de äldsta kvinnorna inte kunde se för att sy. De hade inga glasögon!

UNICEF har också startat eller startar rådgivning och workshops. Care från Skottland kommer med mobila gyn.

En sak som slog Karine var att de äldsta kvinnorna runt 90 år inte kunde ta sig till toaletten ens. Det var mycket svårt att klara dem. Det fanns inget varmvatten. Jag kan bara tänka tanken vilket jobb det innebär. Dessutom begär kvinnorna inte något. Det bodde 10 kvinnor på 6 m². Problemet med de frivilliga organisationerna är att de förlorar sina bästa krafter pga att de stora "hökarna" kan betala dem. Men de ger inte upp! Det enda är att skicka pengar till dem så att de kan fortsätta göra sitt goda jobb.

60% av flyktingarna bor i familjer

Igår på aftonen var vi hem till en familj. De bodde 12 i den och 9 i en annan. Där fanns två unga par och en kvinna väntade barn i juli. De hade flytt från Peja. Kl 15 kom serber och beordrade dem att lämna huset på 2 minuter
annars skulle de skjutas. De stack in till centrum och gömde sig. Sedan försökte de ta sig tillbaka vid midnatt, men serberna var kvar så de blev bortjagade. De tvingades in i små bussar, inlåsta, som djur i bur. En del dog undre turen till Monte Negro. När de gick i kolonn in till staden, så skjöt de en farförälder. När sonen stannade för att gräva en grav, stack de gevärspipan i munnen på honom och sköt honom på fläcken. De vet inte var de ska ta vägen. Alla de 60% som bor i albanska hem, bor trångt och värdarna har inte råd att hysa dem hur länge som helst, om inte världssamfundet gör något åt situationen. Men ett är klart - de fattiga har råd att dela på sin fattigdom medan de rika inte har råd att dela sin rikedom!

25 000 flyktingar på slätten

I söndags, när vi reste ner till Hamalaj och Durres för at titta på läger, så genomgick jag den största prövningen. Vägarna var urusla. Flyktinglägret var utslängda ute på slätten. Solen stekte. Dammet yrde! Militärstämningen var påtaglig! Där skulle 5 000 bo i detta spanskt läger. Totalt avskilt från omvärlden, bara militär kontroll! Även runtomkring skulle det byggas upp läger, så ca 25 000 flyktingar skulle bo där i framtiden. Jag baxnar!

Vi lämnade detta helvete snabbt efter att ha talat med en familj i ett tält. De hade kommit fem dagar tidigare och varit utan toa. Inte sant! Spanjorerna gick omkring som matadorer.

När vi äntligen lyckats ta oss ut på "stora" vägen, körde vi ner till havet, till Durres. Där såg vi två italienska läger. De verkade ligga bättre till, centralare i ett samhälle, så att folk kan komma åt telefon och gå en tur i omgivningen. Där fanns också akut sjukvård.

Nu ska jag sluta för denna gång. Jag kommer till Sverige i morgon och åker direkt ut på EU-valturné. Jag kan säga att Schengenavtalet är inte populärt här! De länder som skrivit på det tidigare har alla visat kalla
handen mot flyktingar från dessa regioner. Albanska Gröna trodde inte att vi i Sverige var så dumma så att vi skrivit på detta. Jo, regeringen och majoriteten i Riksdagen har varit så dumma.

I morgon ska jag försöka träffa någon på svenska konsulatet i Tirana och åtminstone en av kvinnoorganisationerna.