Genetik - genteknik - gen-etik

Redan 1988 tog jag upp frågan om genetik vid en valdebatt i Härnösand. Då ansåg jag att det skulle införas ett moratorium för att allmänheten skulle hinna med i utvecklingen på detta område. Idag vet vi att utvecklingen har gått fortare än många kunnat ana - explosionsartat. HUGO, human genome organism project, har forcerats fram så att det avslutas i år mot år 2005. Stora kommersiella intressen står bakom.

Genteknik är dagens ödesfråga

De nya teknikerna inom genetiken ställer nya och helt unika krav på moraliska överväganden, försiktighet och på demokratin; politiska beslut, lagar m.m.. Genmanipulation innebär att man gör ingrepp i arvsmassan hos en organism för att förändra dess
egenskaper. I stället för att korsa sorter som är nära besläktade flyttar man arvsmassa mellan arter
som står mycket långt ifrån varandra och som i naturen aldrig skulle ha kunnat blanda sina gener.
Genmanipulering är alltså ingen naturlig utveckling av traditionell avel och förädling. De långsiktiga
effekterna av att släppa ut genmanipulerade organismer i naturen är fortfarande okända. Man kan få
effekter på biodiversiteten (den uppsättning växter och djur som finns inom ett område), på
människors hälsa. Problemet är att de organismer eller det genmaterial som släpps ut i naturen inte
kan dras tillbaka. Det är en irreversibel process. Därför borde krav finnas på att omvänd bevisbörda, dvs inget får släppas ut utan att det bevisats vara ofarligt!
För människor som är allergiska mot vissa proteiner i födoämnen kan väldigt små mängder av dessa
leda till kraftiga allergiska reaktioner. Idag krävs det märkning endast på varor som har mer än 1% genmanipulerade organismer i sig. Flyttar man över gener från organismer som innehåller allergena ämnen till organismer som inte innehåller sådana är risken att den allergiframkallande egenskapen
förs över till organismer som inte tidigare framkallade allergier. Med genetisk manipulering riskerar
man att allergiker inte längre kan lita på vilka födoämnen som är säkra för dem.

Tre saker är särskilt viktiga att framhålla:

• 1. Utan ordentlig märkning existerar inte konsumenternas fria val. Det borde vara självklart att all mat som innehåller den allra minsta del genmanipulerade ingredienser
  är märkt. EU:s nya lagstiftning om märkning innebär att en procent genmodifierad råvara får finnas i
  en livsmedelsingrediens utan att genteknikmärkning krävs. Tyvärr, innehåller lagstiftningen ett kryphål
  som innebär att om man inte kan påvisa en skillnad i produkten så behöver den inte märkas.
• 2. Försiktighetsprincipen måste gälla. Gentekniken är under snabb utveckling och är till största delen
  oprövad. Världen står dåligt rustad för att möta de problem som garanterat dyker upp.
  Lagstiftningen är ännu svag eller obefintlig.
• 3. Gentekniken ställer oss inför nya moraliska frågeställningar. Det gäller vår rätt att skapa nya organismer på konstgjord väg och det gäller vem som äger dessa genetiskasekvenser, om man ska få ta patent på liv. Detta gör att gentekniken inte bara är en fråga om vad konsumenterna vill stoppa i sig.

Ska genteknik användas krävs först en genomgripande och öppen samhällsdiskussion. Så är det inte
idag. Istället förs debatten främst på den akademiska arenan. Det måste finnas en politisk styrning
och denna förutsätter en bred och öppen diskussion. Det är därför mycket framsynt av landstinget, handikappföreningarna m fl att initiera en heldag om genetik i vårt län, där både politiker och allmänhet blir upplysta om forskningen på området. Det väcker säkert många tankar!
Vi utanför laboratorierna behöver andrum för att lära oss mera, för att kunna ta ställning och för att hinna med i styrning, kontroll och tillämpning av dessa tekniker. Vem har makten över generna? Vi borde
också fråga: Vem tjänar på detta?

Eva Goës Miljöpartiet de Gröna