Stoppa livsuppehållande långtidsvård av Barsebäck!
Minns du Riksskatteverkets broschyr: Ja eller nej till svenskt medlemskap i EU?
Där gav man löftet: "Den svenska kärnkraftspolitiken påverkas inte av medlemskapet".
Ändå har Sydkraft vänt sig till EU-kommissionen efter Regeringsrättens utslag.
M a o anser Sydkraft att EU kan bestämma den svenska energipolitiken! Sydkraft
hävdar också att ersättningen för utebliven kraft ska kompenseras fullt ut. Jag
hävdar att den är 0 kr! Barsebäck faller för 25-årsstrecket år 2000 och borde stängas!
Det här är livsuppehållande långtidsvård av kärnkraften, sa Ulla Lindström för
13 år sedan i samband med Tjernobylolyckan. Denna kloka s-kvinna lyckades tillsammans
med sina medsystrar, inte bara stoppa den svenska atombomben utan orkade kämpa
mot kärnkraften resten av livet. Jag minns Ulla Lindström när vi plaskvåta sammanstrålade
i Kulturhuset i Stockholm i samband med en kärnkraftsdebatt. Vi möttes runt paraplystället
när vi stack fram huvudena mot varandra så att näsorna krockade.
Jag hade alltid önskat att få möta Ulla Lindström. Vi kom att stå varandra mycket
nära - den gången även fysiskt - på grund av hennes dåliga syn. Ulla Lindström
sa mycket klokt under sina verksamma år, t ex att när man har utrett kärnkraften
åtta gånger så tillsätter man en ny utredning för att utreda de tidigare åtta utredningarna.
Det stämde och stämmer mitt i prick.
Ulla Lindström, ännu en sanningssägare, har tyvärr lämnat oss. Hennes och Tage
Danielssons drastiska humor blandad med allvar, var unikt för dem. Deras uthållighet
och kamp mot makten ger oss kärnkraftsmotståndare styrka. Det är därför symboliskt
viktigt att årets marsch går till Barsebäck just på Hiroshimadagen och att protesten
sedan förs vidare till Sydkrafts kontor i Malmö dagen därpå. Kärnkraft och kärnvapen
är siamesiska tvillingar. Barsebäck producerar plutonium för var dag som går. Plutonium
som kan användas till atombomber! Det är oförsvarligt. Dessutom finns ingen lösning
på kärnavfallsproblemet. Sista tidens påtryckningar för att få införa MOX-bränsle,
mixed oxide fuel av plutonium och uran, till Sverige, besannar mina farhågor att
plutonium kommer att finnas i allehanda former, om inte folk reser sig ur askan
som fågel Fenix. I min ledare i Miljömagasinet - Alternativet, på mitten av 80-talet
varnade jag för plutonium som hårdvaluta och kärnkraftsmaffians nya marknader för
denna valuta. En ny kärnkraftsera med MOX-bränsle riskerar nu att växa fram fortare
än vi anar.
Allt för lätt glömmer folk hur kärnkraften skördar offer i hela sin kedja från
uranbrytning till kärnavfall och hur nära förknippad den är med kärnvapen. Samtidigt
som urinvånare kämpar mot nya urangruvor i Australien, dör fler och fler barn av sköldkörtelcancer i Vitryssland och Ukraina efter Tjernobyl. I Sverige påminns
vi varje gång mätningar görs i fisk och vilt om att Tjernobyl är närvarande. Genetiska förändringar upptäcks ständigt och ingen kan sia om framtiden. Om kärnkraftsägarna
hade blivit ålagda att betala sina fulla kostnader, inkl risk-, hälso- och miljökostnader
för hela kärnkraftskedjan, för uranbrytning, drift och slutförvar, skulle kärnkraften
ha avvecklat sig själv. Om Sveriges regering menar allvar med att kärnkraftspolitiken
inte påverkas av EU-medlemskapet, så kan den börja idag med att ta Barsebäck ur
drift. Tillämpa kärntekniklagen! Låt oss äntligen få se det ske! Barsebäck är
en säkerhetsrisk.
Eva Goës
P.S. 19/7 kunde man läsa i Die Welt att den nye EU-kommissionären Mario Monti för konkurrensfrågor inom kort kommer att fälla det avgörande beslutet ang. Barsebäck.
Ger han sydkraft rätt, blir beslutet prejudicerande och kommer att gälla lika för
de tyska kärnkraftverken.
Citat:
Oavsett grundinställningen till kärnkraften torde emellertid alla kunna vara överens
om att de båda reaktorerna i Barsebäck inte bara är illa konstruerade utan dessutom
sällsynt olämpligt lokaliserade. Reaktorernas teknisk utformning skulle inte fått
godkänt idag, och ingen regering någonstans i världen skulle nu acceptera en ny
förläggning så nära storstadsbebyggelse. Eftersom bristerna i fallet Barsebäck
inte till alla delar kan lösas i efterhand, borde slutsatsen vara självklar: Stäng
Barsebäck!
Inte heller de äldre kokarreaktorerna i Ringhals och Oskarshamn klarar dagens säkerhetskrav.
Men här kan anhängarna möjligen trösta sig med att anläggningarna inte ligger
fullt så illa till. Fast när det gäller Ringhals ligger förstås Göteborg inom den
tänkta beredskapszonen.
Per Kågesson: I skuggan av Barsebäck, 1980