Svenska vapen i Kosovo 990330

Efter första nattens NATO-bombningar i forna Jugoslavien, sas det att "luftvärnet är det modernaste delen av det jugoslaviska försvaret". Tacka Ingvar Carlsson för det!

Bara två månader före krigets utbrott 1991, gav nämligen regeringen Ingvar Carlsson, i november 1991, tillstånd till export av vapen för 100 miljoner kronor - detta trots protester från Svenska Freds- och skiljedomstolen, som sa att vapnen kunde komma att amvändas i ett kommande inbördeskrig". Vid förfrågan svarades att "det gäller luftvärnsrobotar för 75 miljoner och luftvärnsgranater för 25 miljoner kronor och att ingendera kan användas i ett inbördeskrig" (för övrigt samma försvar som angavs för vapenexporten till Östtimor!)

I en debatt i Riksdagen redan den 30 november 1990, mellan mig och utrikesminister Sten Andersson, upprepade han att något uttalande mot Milosevic med anledning av övergreppen i Kosovo inte behövdes utan att det räckte med tyst diplomati. Han ansåg: "Att Milosevic kommer att göra allt för att leva upp till de mänskliga rättigheterna eftersom man är så angelägen om att bli en del av gemenskapen i Europa". Nu ser vi hur naiv vår dåvarande utrikesminister var.
Trots vittnesmål av svenska jurister i samband med flyktingströmmen hit och om grava övergrepp, skickades 70% av flyktingarna tillbaka inom ett år! Och vapenexporten från Sverige till Milosevic kunde fortgå!

Kommentar: Om Sverige hade varit i NATO, hade vi riskerat att få svenska JAS-plan nedskjutna av från Sverige levererade luftvärnsrobotar och svenska piloter hemskickade i plastsäckar.