Östtimorkommitténs uttalande från årsmötet
Den 21 mars 1999 höll Östtimorkommittén och Föreningen ett Fritt Papua
årsmöte i Folkens Museum Etnografiska i Stockholm. Deltagarna ställde sig
bakom följande uttalande.
1998 var ett omvälvande år i Indonesien och landet fick stor uppmärksamhet i
medierna. I mars omvaldes Suharto till president för en sjunde femårsperiod
och den nya regeringen bestod i hög grad av hans mest lojala kumpaner. Men
Suhartos maktposition hade redan börjat undermineras för p.g.a. Asienkrisen
försämrades raskt levnadsvillkoren för folkflertalet och protesterna mot hans
auktoritära styre ledde slutligen till att han tvingades avgå i maj. Utvecklingen
fram till dess var dock långt ifrån smärtfri och de kravaller det rapporterades
mycket om drabbade särskilt hårt den kinesiska minoriteten i Indonesien,
vilken endast utgör ca 3% av den totala befolkningen på 200 miljoner
människor. Fruktansvärda uppgifter om gruppvåldtäkter mot kinesiskor kom ut
i omvärlden. Arbetet med att kartlägga dessa har varit mycket besvärligt för
indonesiska människorättsaktivister även efter det att vice-presidenten Yusuf
Habibie tog över ledningen för en "reformregering" med mandat fram till
parlamentsvalet i juni 1999.
Östtimors ställning har också kommit i en ny dager efter Suhartos fall. Habibie
deklarerade dock efter makttillträdet att Indonesiens politik gentemot Östtimor
ligger fast. Trots detta frigavs en del politiska fångar och protester mot
Indonesiens ockupation kunde hållas utan att som tidigare krossas med våld.
Vidare träffade Habibie biskop Carlos Belo och det kom förslag om att som
ett yttersta steg bevilja Östtimor autonomi.
Men detta är inte vad majoriten på Östtimor önskar. Ett centralt krav som
drivits hårt av den aktiva studentrörelsen är i stället att en folkomröstning måste
hållas för att avgöra områdets status, ett krav som tidigare hade varit
otänkbart. En annan viktig händelse under 1998 är att i samband med att
paraplyorganisationen för motståndet mot den indonesiska ockupationen
ombildades från CNRM till CNRT under ett möte i Portugal antog deltagarna
en författning för ett självständigt Östtimor. Vidare tog biskoparna Carlos Belo
och Basilio do Nascimiento initiativ till försoningssamtal mellan olika grupper
på ön, vilka är för självständighet respektive integration med Indonesien.
I januari kom så den indonesiska regeringens utspel om att bevilja Östtimor
självständighet efter valet i juni om en majoritet av befolkningen avvisar
autonomi. Förslaget mottogs dock skeptiskt av Nobelpristagaren José
Ramos-Horta, som t.o.m. sade att övergreppen mot de mänskliga rättigheterna
nu är "värre än någonsin". Överbefälhavaren Wiranto deklarerade efter utspelet
att militären stöder ett fritt Östtimor. Och i februari flyttades motståndsledaren
Xanana Gusmao från fängelse till husarrest i Jakarta.
Den senaste händelsen är överenskommelsen mellan Portugal, Nederländerna
och Indonesien om att FN ska få genomföra en folkomröstning om autonomi,
vilken i praktiken kommer att mäta befolkningens inställning till självständighet.
Orosmoln saknas dock inte i den lovande utvecklingen: grova övergrepp mot
de mänskliga rättigheterna såsom dödsskjutningar och tortyr har förekommit
även efter Suhartos avgång och inga truppreduktioner har skett. Oroande är
också uppgifterna om att indoneserna beväpnar inhemska para-militära styrkor
för en fortsatt integration och på så sätt höjer riskerna för inbördeskrig efter
en
eventuell reträtt, kanske i syfte att legitimera sin egen fortsatta närvaro. Trots
detta och att många inom det indonesiska ledarskiktet är djupt inblandade i
ockupationen av Östtimor, gör landets svåra kris och omvärldens allt hårdare
kritik mot ockupationen att förutsättningarna för en reträtt från Östtimor nu är
bättre än någonsin tidigare.
Suhartos fall har även inneburit att kraven på självständighet för Västpapua och
Aceh ökat och i båda områdena har protestaktioner ägt rum. Också på
regeringsnivå har områdenas status diskuterats mer än tidigare, men knappast
något av detta har uppmärksammats i medierna. Allting tyder på att situationen
i dessa två områden är betydligt mer fastlåst än i Östtimor och det finns
uppgifter om fortsatta grova övergrepp mot de mänskliga rättigheterna.
Oroväckande är att flyktingar från Aceh i Malaysia deporterats av den
malaysiska regeringen. Förhoppningsvis kan den demokratisering som
Indonesien inlett betyda förändringar till det bättre även för Västpapua och
Aceh. Det är viktigt att de båda folkens rättmätiga krav på självbestämmande
också kommer upp på dagordningen.
Tilläggas skall att uppgifterna om att spänningarna mellan kristna och muslimer
på ön Ambon i Moluckerna, och nu senast mellan den inhemska befolkningen
och inflyttade madureser på västra Kalimantan, krävt hundratals dödsoffer
sedan årsskiftet är mycket beklagliga. Det bör poängteras att det inte rör sig
om spontana våldsamma konflikter mellan olika etniska och religiösa grupper
utan ett våld som provoceras fram i politiskt syfte, förmodligen av militären och
grupper med anknytning till den förre presidenten Suharto.
Indonesien är alltså inne i en svår övergång från ett auktoritärt styre till ett
mer
demokratiskt styre, vilket har gett ökat utrymme för självständighetskrav i
Östtimor, Västpapua och Aceh. Sverige kan genom ett kraftfullt stöd bidra till
att underlätta denna övergång och till att självständighetssträvandena uppfylls
så att lidandena upphör. Med detta som bakgrund uppmanar årsmötet den
svenska regeringen:
att verka för att FN, EU och International IDEA skall ta ansvar för att sända
observatörer inför en folkomröstning om Östtimors framtid
att en gång för alla säga nej till vapenexport till Indonesien och kraftfullt
verka för att förhindra beväpningen av de para-militära styrkorna
att, tillsammans med representanter från andra länder som t.ex. Norge,
Nederländerna och Irland, i internationella fora som FN och
Europaparlamentet aktivt ta upp frågan om Östtimors, Västpapuas och Acehs
rätt till självbestämmande att, i samarbete med frivilligorganisationer, ge ett kraftfullt stöd till de
demokratiska krafterna i Indonesien att skicka valobservatörer till parlamentsvalen i Indonesien i juni