Jag är inte nöjd med en avveckling till år 2031. Jag är inte nöjd med avveckling till år 2024. Jag är inte nöjd med avveckling till år 2012. Detsamma gäller för Miljöpartiet de Gröna! Jag kan aldrig försvara att kärnkraften körs en enda dag till. För var dag växer kärnavfallet till och för var dag offras människor i urangruvorna. För var dag utsätter vi människor för sk normala utsläpp av radioaktiva ädelgaser och risken för en katastrof. Kärnkraften är ett dödshot. Pluto(nium) betyder mycket riktigt död.
Visst skall vi glädjas över att avvecklingen äntligen skall påbörjas, men jag undrar - när och hur länge till vi måste dras med kärnkraftens livsfarliga sårbara storskaliga låsning? Anders Sundström, Lennart Daléus och Lennart Beijer har inte lagt alla korten på bordet. Är det en taktisk fint att säga att en reaktor skall avvecklas före valdagen 1998? Och den andra strax före nästa val? Om det inte går, så kan man alltid säga, att vi ville men det gick inte pga ägandet. Samtidigt har man lyckats lugna folket och garanterat ett långvarigt ”förhållande” mellan s,c och v.
Miljöpartiet har helt klart skrivit och sagt att det går att avveckla kärnkraften på tre år. Förra årets kongress har också beslutat att 2010 måste vara absolut slutår. Om partiet inte hade varit så radikalt, hade avvecklingen antagligen skjutits ännu längre bort i framtiden.
Miljöpartiet har gjort ett förslag åt Linje 2 för
att visa hur en avveckling på 16 år skulle kunna se ut 1994-2010.
Jag brukar benämna den för ”Hjälp till självhjälp
för Linje 2”. Med en förskjutning på två år
av startåret skulle samma plan, resultera i ett stopp 2012. Men inte
ens det skulle kunna bli verklighet, med den takt som redovisats med tre
år mellan avstängningarna. Slutåret skulle bli 2031!
Tyvärr, verkar mina farhågor besannas - avvecklingen kan
komma att dra ut på tiden. Genom att välja två privata
reaktorer kan avvecklingen sluta i en rättslig process, som kan förhala
det hela. Under de år borgarna styrde, har man nämligen stärkt
äganderätten och skrivit in den i grundlagen. Det betyder att
om man tolkar regeringsformen 2:18, så kan inlösen av reaktorerna
bli en hård nöt att knäcka.
Linje 2:s årtal 2010 är nu definitivt borta. Det senaste
slaget under bältet var förslaget till Lag om avveckling, som
kom i fredags. Där sägs att reaktorernas kan nyttjas i 40 år.
Det innebär att den sista reaktorn kan stängas år 2024!
Där sägs vidare att ”i mål om fastställande av
ersättning tillämpas bestämmelserna om expropriationsmål
i 5 kap 5-9, 11-14, 16, 23-24§§ och 25§ första-tredje
styckena, 26§ första stycket samt 27-29§§ expropriationslagen
(1972:719). Utan hinder av bestämmelsen i 5 kap 27§ expropriationslagen
får ersättning bestämmas i annat än pengar om parterna
är överens och medgivande har lämnats av samtliga borgenärer
som har panträtt i fastigheten.”
Vad kommer att hända? Kommer regeringen att förhandla sig
fram till byte av en reaktor? Eller skall exproprieringslagen prövas
som avvecklingslag? Varför stängs inte Ringhals 2 redan i år?
Drifttillståndet går ju ut den 30 juni 1997! Oskarshamn 1 med
dess otaliga fel, behöver inte alls startas, tycker jag. Dessutom
blir reaktorn 25 år i år.
Jag anser att kärnkraften är en sådan säkerhetsrisk
att man borde kunna stänga av reaktorerna av säkerhetsskäl
idag. Då behöver man inte betala ut någon ersättning
över huvud taget.
I hela den här historien har Anders Sundström använt
sig av fördröjd avveckling. Jag har försökt pressa
på för att åtminstone inledningen av avvecklingen skulle
börja före denna mandatperiods utgång. Jag har haft ständig
kontakt med kärnkraftsavvecklarna inom socialdemokraterna och de har
uppmanat mig att stå på mig trots att Sundström börjat
tala om 2001. Gissa om man har haft lust att hoppa! Men hoppet är
ju det sista man ger upp, eller hur?!
Miljöpartiet de Gröna har inte gått på den massiva propagandan. Vi har inte glömt allt vi kämpat för under 17 års tid. Kampen har bara börjat. Vi kan inte tillåta kärnavfallet växa till sig, vilket det gör för varje dag som de tolv reaktorerna får fortsätta gå. Vi vill kunna se våra barn i ögonen. (Var det inte en annons av socialdemokraterna?)
Jag är ansvarig i Riksdagen för partiets energifrågor
och jag har inte suttit tyst och tittat på, när rapporter om
uranbrytning och olyckor vid svenska kärnkraftsverk eller utomlands
har rapporterats. Jag har vandrat från Ringhals till Barsebäck
mot kärnkraften 12-20 december 1992 i trettio mil för att uppmärksamma
folket på att fem reaktorer stod stilla och att vi tillsammans borde
uppmana regering och myndigheter att låta dem fortsätta stå
för evigt.Tyvärr, var vi utanför Riksdagen den perioden.
Jag har tagit upp i Almedalen att en liknande olycka som i Tjernobyl
kunde ha hänt i Oskarshamn 3, 1987, när snabbstoppet inte var
påkopplat
Jag har ställt frågor bl a angående nödkylssystem,
sprinklersystem, skärpning av säkerhet och rutiner, sänkning
av gränsvärden m m.
Som svar på mina frågor har ungefär följande
sagts: Tillsynsmyndigheterna ser allvarligt på det hela, men försvarar
de anställda och säger att de arbetat under stress, har för
dålig utbildning, har för dåliga rutiner osv.
Jag anser att inga av dessa ursäkter är hållbara. Händer
det en svår olycka så kan man inte ångra den - den är
inte reversibel. Då är det för sent.
Miljöpartiet har absolut inte gått på kärnkraftskramarnas resonemang, när de säger att vi måste ha billig el för att minska arbetslösheten. Om det vore ett sådant samband, skulle Sverige inte ha den högsta arbetslöshet någonsin, när elen är ungefär hälften så dyr som tyskarnas. Hur går den ekvationen ihop? Likaså anser jag att varje form av uttag av energi är miljöstörande i en eller annna form och att lågresurssamhället med en solidarisk livsstil, är det enda försvarliga.
Jag har inte glömt mina möten med Tjernobylbarnen. Inte glömt radioaktiviteten i jord, luft, vatten och föda. Inte glömt de ofödda barnets rätt till en kärnkrafts- och kärnvapenfri värld. Jag och Miljöpartiet de Gröna kommer att fortsätta kampen mot kärnkraften i hela dess kedja, mot den växande miljöskulden och för livet på Moder Jord.
Eva Goës
Riksdagsledamot (mp) Tidigare ordförande i Folkkampanjen mot Kärnkraft-Kärnvapen
18 feb 1997